Vem är jag att tro att visa ett brev skrivet i 14års ålder om en vädjan att slippa bo i en alkoliserad hemsk miljö ska få någon att se vart jag kommer från, se mig för vem jag är?

För vem är jag egentligen?
Vet jag ens själv det?
Hur kan jag vara den person jag tror och vill vara när andra ser något helt annat?
Hur kan jag vara den som är offret när andra ser mig som boven?

Vem är jag som inte ens kan förklara det jag menar, inte ens kan visa den jag är, inte ens kan förstå vad jag gör för fel för att ha så här ont?

Vad är det för fel på mig? Det måste vara något fel, vad är annars förklaringen?
Lever jag i min egna bubbla, min egna lilla värld?
Är jag lik den som skulle vara min förebild i livet o gör illa andra men in- och övertalar mig själv något annat?

Vad är det jag inte ser som ni ser?
Vem är jag... egentligen?

Jag är en ung kvinna på snart 24år.
Jag har en underbar man, ett hus och en katt.
Jag har en trasig barndom som format mig till den person som jag är idag, vem det nu än är.

Jag är en person som fått tagit skit ett par gånger för mycket.
Jag är en person som aldrig glömmer, aldrig förlåter men som ibland kan hitta en acceptans för att det är som det är och inte kan ändras.
Jag är en person som förr alltid försökte se allting positivt oavsett hur hemskt det var men som tappat den delen av mig själv på vägen i för mycket negativitet.

Jag är en person som förlorat mig själv ett par gånger och ganska ofta tyvärr haft ett dåligt omdöme.
Jag är en person som är envis och har svårt att ge upp hur mycket jag än vill det.
Jag är en person som oavsett vad min magkänsla än säger mig oftast försöker se det bästa i människor även om min magkänsla oftast har rätt.

Jag är en person som i min hemska barndom fann min älskade mormor som rollfigur, glad, aldrig dömande, kärleksfull, aldrig hatandes, otroligt älskvärd och med en fri själ, och alltid strävat efter att bli bättre, mer som henne men som ändå finner mig själv med starka åsikter om rätt och fel, dömande mot människor som behandlar mig och de jag älskar illa, arg och oförstående mot männskligheten och karman alltför ofta.

Jag är en person som vill leva det idylliska familjelivet, som vill ha hus, man, fina barn och ett tråkigt svensson liv, gärna husvagn.
Jag är en person som är en bra bit påväg men som ändå tycks lyckas finna, bli utsatt för och få problem och negativa händelser.
Jag är en person som undrar vart jag är påväg, vem jag har blivit och vem jag kommer att vara.

Jag är ingen speciell men jag är speciell.
Jag är en person, jag har känslor, jag är männsklig, jag är inte perfekt men jag är jag, vem det nu än är.

Varför vissa verkar ha problem med det är något jag har svårt att förstå, något som ofta snurrar runt i mina tankar, varför vissa vill mig illa när jag ej dem något gjort och aldrig skulle göra.
Varför vissa vill lägga sig i mitt liv på ett negativt sätt, få och vilja se mig må dåligt, detta är något jag aldrig kommer kunna sluta bry mig om för jag är ingen person som bara bryr mig om mig själv men jag är en person som har känslor och som vill förstå varför folk gör som de gör, speciellt mot mig och de mina.

Vem är jag i era ögon, vad är jag?

Vem är jag? Vem är jag?